Kortfattad översikt av Malms skolas verksamhet som elementär bildningshärd i Pargas
Till en början från mitten av 1700-talet ända till strax före det s.k första världskriget - d.v.s ett stycke in på 1900-talet var skolgången ambulatorisk i Pargas. Skolan "flyttade" på sig från år till år till gårdar med större utrymmen eller salar. Flickor och gossar undervisades skilt för sig. Så flickorna fick undervisning ena veckan och pojkarna den andra, så man kom att gå i skola varannan vecka. Kyrkan var liksom "ryggraden i det hela, så att man blev något så när läskunnig för alla måste kunna Luthers "lilla katekes" utantill plus en del annat av kyrkans viktigaste på bibeln grundade ukaser och läror. Med lärarna var det litet si och så. Det fanns sådana som i värsta fall själva knappt kunde läsa. På 1800-talet indelades den ambulatoriska skolan i fyra distrikt varav "malmen" var ett. Den första "fasta" skolan kom också att bli Malms skola. Den kom till på 1870-talet och
inrymdes i ett rum i den nybyggda kommunalstugans västra ända. (Det må nämnas att byggnaden redan då var målad ljusröd) Klassrummet var 49 m2 stort och elevantalet över 70 som mest. Pojkar och flickor undervisades fortfarande skilt för sig. Pojkarns gick således ena veckan och flickorna den andra. Man kom alltså att få undervisning varannan vecka. Detta innebar att många "glömde" vad man lärt för en vecka sedan. Elevmaterialet var brokigt. Vuxna och småttingar var blandade för att lära sig åtminstone lite av läs- och skrivkonsten. Många skolkade för att de behövdes som arbetskraft, eller så hade man inte helt enkelt "råd" att låta barnen gå i
skola. Avsaknad av pengar till kläder var också ofta en orsak till uteblivande från skolan. Eleverna måste också själva städa och elda i skolsalen. Snålt var det med ved, och vädra fick man inte, så det var bara att frysa och vänja sig med allsköns odörer. Den första läraren var dock behörig - helt kompetent. Hon hette Berta Palmqvist och hade alltså fullständig lärarutbildning. Så byggdes så småningom en riktig skolbyggnad i Tegelhagen vid sundet där den är än i dag (s.k "Lilla malmen"). Den invigdes 1912.
Men den hade bara två klassrum, vilket genast visade sig vara för litet så man byggde en flygel med två klassrum till.
Skolans första lärare hette Alfred Gustav Fors (G.Alfr.Fors) och än i dag kallas skolan av äldre människor "Forsas skola". När folkskolan blev sexårig byggdes 1924 den skola, som kyrkan äger idag - Lyan, man har barnklubbar där i våra dagar Här hade man två klassrum, som givetvis hörde till Malms skola. Man kom att kalla den "småskolan" för här gick klasserna 1-2. "Forsas skola" blev "storskolan" med klasserna 3-6. Småskolan blev också för trång så eleverna fick gå i "skift" där. De som hade nära skolväg gick från kl. 8.00 - 12.00 och övriga från 12.00 - 16.00. På 1950-talet byggdes en stor skola ritad av arkitekt Bryggman. Den skolan byggdes i Parsby och invigdes 1953. Den skulle täcka hela behovet för läropliktsskolan. Skolan kallades "Centralskolan" men visade sig vara för liten för en 8-årig läropliktsskola.
På 1960-talet blev folkskolan 8-årig. Klasserna 7-8 kallades "medborgarskola". Den arbetade i ett numera nedbrunnet hus i Norrby
Malms skola splittrades och fick fortsätta i lokaliteter, som tillfälligt hyrdes. En klass höll till i "Bönehuset" en annan i "Församlingshemmet" en tredje i ett f.d barnhem på Kullasbacken (numera nedbrunnet det också). 1973 blev läropliktsskolan 9-årig s.k grundskola, som ju är dagens skola. De gamla skolbyggnaderna, som utgjorde Malms skolas distrikt skulle rivas, men är i bruk som kvartersskola än i dag. Dock skulle benämningen försvunnit i allt virrvarr, som skolcentret i Pargas genomgått under årens lopp. Till all lycka fick vi behålla benämningen "Malms skola", eftersom det är det första fasta skoldistriktet i Pargas |
